18 mars 2008

DN:s dubbla budskap om Obama


Så här skrev jag den 29 februari:

"Hade Obama varit en seriös utmanare i de demokratiska primärvalen om han inte varit svart?

Nej, svarar en skribent i Salon.com, som själv ämnar röstar på honom. Hade han varit vit så hade han varit attraktiv för skribenten, men han hade inte haft en snöbolls chans i Helvetet att vinna demokraternas nominering."


I artikelns rubrik. "Är det okej att rösta på Obama för att han är svart?" I ingressen: "Jag röstar på Obama för att han är kvalificerad, karismatisk och progressiv - men hans svarthet [blackness] avgör saken."



På Vdare berättar
Marcus Epstein som upprörda känslor över att Geralidine Ferraro sagt att Obama nått dit han nått för att han är svart.

Epstein frågade en av Ferraros argaste kritiker varför han stödde Obama. Denne svarade: "Ni [antagligen ni vita] har haft 100 presidenter, varför kan inte vi få ha en?"

Om en yrkesskribent kan skriva i liberala Salon.com, att han ämnar stödja Obama för att han är svart; när pressen hela tiden uppehåller sig vid Obamas hudfärg och Hillarys genus, är det inte ganska självklart att dessa två faktorer är de bägge kandidaternas främsta tillgångar?

Hur många kvinnor röstar inte på Hillary för att hon är kvinna och hur många vita och svarta röstar inte på Obama för att han är svart - eller annorlunda uttryckt: därför att de är trötta på att alla amerikanska presidenter varit vita medelålders män?

Men trots att det är så, får man inte säga det, eftersom det ifrågasätter Hillarys och Obamas övriga kvalifikationer.

I DN skriver den i USA stationerade f.d. chefredaktören Hans Bergström:

"Från Hillary Clinton-lägret har man spelat på rasfaktorn, och inte alltid subtilt. Om Clinton kan få Barack Obama att uppfattas som en 'svart kandidat' och inte en rasöverbryggande politiker för en ny tid - då kan senator Clinton räkna med många röster från lågutbildade vita.

Den gångna veckan kom det rakt ut från Hillary Clintons mest prominenta anhängare: Geraldine Ferraro, som var Walter Mondales kandidat till posten som vicepresident i valet 1984. Hon yttrade i en tidningsintervju, med arrogans, att Barack Obama har nått dit han har nått för att han är svart. Men detta var bara en i en serie av exempel på hur Clinton spelar ras- och fördomskortet." (Min kursivering)

Men Geraldine Ferraros åsikt är identisk med den som den Obama-stödjande skribenten i Salon.com har. Men han skriver det i en artikel i en nättidning emedan hon säger det i en tidningsintervju i egenskap av f.d. presidentkandidat och Hillary-supporter. Om hon sagt det i egenskap av Obama-supporter, så hade det anförts som exempel på Ferraros antirasism istället för latenta rasism.

Det är ganska patetiskt att en expert som Bergström skriver i Sveriges största morgontidning som han gör. Å ena sidan skall man uppfatta Obama som "rasöverbryggande" men inte låtsas om hans hudfärg ("vadå? Är han svart? Det har jag inte tänkt på, trots att massmedia aldrig slutar tjata om det!")

Inte ens inför det intellektuella och politiska etablissemang som läser hans krönika törs Bergström vara ärlig, utan fastställer istället "partilinjen från Moskva" eller "Vatikanens åsikt ifråga om jungfrufödelse", som lyder: Obamas hudfärg är inte betydelselös, men att framhålla det som hans främsta tillgång - förutom då att han har friska vita tänder, ett vinnande leende, snygga kostymer och inte låter som Janne Korp när han talar - det är att trampa i klaveret.

Trots att Obamas hudfärg är en viktig faktor i hans framgång, inte enbart naturligtvis, men i kombination med andra faktorer som charm, motstånd till Irakinvasionen, vänsterliberalism, etc.

Men eftersom det antagligen finns vita unga politiker i Obamas ålder (hm, är 46 egentligen ungt?) med samma åsikter, t ex John Edwards, som hoppade av valkampanjen, så spelar Obamas hudfärg en stor roll. En ganske avgörande roll.

Så hur kan att påpeka detta vara att att "spela på rasfaktorn", när Obama-lägret vill att väljarna skall tänka att de svarta amerikanerna förtjänar att få en av de sina valda som president?

Uppdatering: Min brådstörtat ihoprafsade text ovan har en uppenbar svaghet (ja, åtminstone en).

Givetvis hade inte Ferraro undgått kritik om hon sagt vad hon sade om hon varit Obama-anhängare. Det hade låtit helknäppt och betraktats som ett riktigt klavertramp (gaffe).

5 Kommentarer:

Berit sa...

Trots att Geraldine Ferraro står på en helt annan sida politiskt än vad jag gör måste i rättvisans namn nämnas att hon också är medveten om att hon aldrig hamnat på posten som visepresidentkandidat om hon inte varit kvinna.
Ferraro har nu officiellt lämnat Clintonkampanjen.

Grue sa...

Bra artikel. Hade tänkt att skriva om det där också. Helt sanslöst hyckleri från den vidriga multikultivänstern.

Berit sa...

Obama ska hålla tal i dag om rasism, det ska bli intressant. Jag undrar om han kommer att förklara varför han var så snabb att begära en ursäkt från Geraldine Ferraro men att han ännu inte har begärt att Pastor Wright ska be om ursäkt

Jean Moulin sa...

Tack Grue.

Såg Obama på TV4 (vår motsvarighet till Communist News Network ;-))
faktiskt ta avstånd av bara helvete från pastor Wright.

Förvånad. Men kanske inte borde vara det. Pastor Wright är poison.

Jean Moulin sa...

När jag läser igenom min (som vanligt) brådstörtat författade bloggtext upptäcker jag ett mindre bra stycke: att Ferraro hade undkommit med vad hon sade om hon varit Obama-supporter.

Det hade hon nog inte. Det hade låtit ganska knäppt.

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.