07 mars 2008

Positiv särbehandling & kvotering omoraliskt



Med slagord som att "kvotering behövs till en början", tycks kvoteringsförespråkarna nu vinna gehör i svensk debatt. Norges kvoteringslag som lett till fler kvinnliga styrelseledamöter än i Sverige framhålls.

Föreställ er vad ett genombrott för könskvotering i Sverige skulle innebära för de som även vill ha etnisk, ja hudfärgsbaserad kvotering! Samma argument kommer antagligen att framföras: "kvotering behövs till en början". Med andra ord kommer man att lära barn och ungdom att hänsyn till en människas hudfärg och kön är legitima skäl för att ge en människa vissa privilegier. Stick i stäv med budskapet om att det inte är det.

Ett känt fall från USA visar hur orättvist etnisk kvotering kan vara.

Cheryl Hopwood var en vit kvinna som växte upp i en arbetarklassmiljö och hade en treårig dotter med en hjärnskada. Hon hade dock så bra betyg att hon var berättigad till en plats på den juridiska linjen på delstaten Texas universitet, en plats som hon inte fick. Den fick istället en svart ensamstående mamma som hade lägre betyg. Med andra ord bröt man mot principen om likabehandling inför lagen oavsett hudfärg. Man bröt helt enkelt mot den medborgarrättslag som infördes 1964.

Den syftade inte till hänsyn till maktförhållanden eller "strukturell rasism", utan bara till att undanröja alla formella hinder för svarta att tävla med vita på samma villkor. Man begärde alltså inga extra fördelar som ersättning för gamla orättvisor.

Det tog emellertid inte många år förrän sådana krav blev en del av den svarta medborgarrättsrörelsens agenda. Och under en konservativ republikansk president vid namn Nixon infördes det som kommit att bli känt som affirmative action.

Nu fäster en del konservativa helt orealistiskt hopp till att president Obama som liberal demokrat skulle kunna upphäva kvoteringsprogrammen och den hudfärgsbaserade särbehandlingen, eftersom John McCain tidigare motsatt sig sådana åtgärder av rädsla för att sända "fel budskap". Obama har däremot "skickat signaler" om att han anser att positiv särbehandling är fel och ett tema i hans kampanj är att "race means nothing". (Trots att många svarta och även vita röstar på honom för att han är svart.)

Dessa "signaler" består i att Obama funderat högt på att även fattiga vita bör omfattas av förtur till högre utbildning, och på att han hävdat att kritik av den positiva särbehandlingens effektivitet inte nödvändigtvis är kritik av medborgerliga rättigheter. Den största svarta medborgarrättsorganisationen NAACP har gett honom högsta betyg för sitt röstande angående rasbaserade privilegier.

Vdare, Village Voice, Svenskt Näringsliv, Centrum för Rättvisa, Fredrik Ottesen

2 Kommentarer:

Berit sa...

Vad som alltid förvånat mig vad gäller feministrörelsen är hur man kan hävda att 52% av befolkningen är en minoritet. Dessutom en "minoritet" som lever längre än andra. När kvinnor kräver särbehandling betyder också att de hävdar att de inte anser sig lika bra som män.

Anonym sa...

Særbehandlling, sætter grundlæggande principer om øverenskommen rættvisa ur spel och utmanar kænslan om varfør det finns anledning att vara solidarisk i andra sammanhang.

Principløshet, stødjer de anarkistiska tendenserna.

Per Hagman

Skicka en kommentar

Vi uppskattar dina kommentarer men kan bara publicera dem om du skriver namn eller signatur! Det går annars inte att veta vilken Anonym man diskuterar med.